TORSDAG

50:e inlägget och jag börjar få rutin på det så kallade bloggandet.
Jag har någon slags hatkärlek till rutiner. Jag skulle aldrig kunna leva utan dem och ibland uppskattar jag dem oerhört mycket.
Men för det mesta vill jag bara ligga kvar i sängen några timmar till.
Vilket iförsej är en rutin det med.
Det är rutin att sova.
God damnit.

Det liksom sprätter i kroppen.
Och det har suttit i nästan en månad nu.
Det är så mycket jag vill skriva.
Men allting fastnar i huvudet.
Jag vill skriva ett blogginlägg som får folk intresserade.
Jag vill skriva ett blogginlägg som berör.
Men så kommer de där tankarna:
Vilka läser bloggen?
Vad får de veta om mig?
Hur öppen kan jag vara?
Kommer folk jag inte vill att de ska läsa det här och kommer det leda till en massa andra frågor i vardagen.
Det är en blogg för fan.
Okej.
Vi inrättar en regel:
Folk som läser den här bloggen och pratar med mig i verkligheten får INTE fråga om känslosamma och utlämnande inlägg på den här bloggen.
Så.
Klart.
Bra.

Snart kommer det fram vem jag egentligen är och vad jag egentligen sysslar med.
Bara lite "lära känna-tid" till.

Äsch vad fan håller jag på med.
Det är bara en blogg för fan.